Vid öppnandet av utställningarna i Borås den 10 november 2001 höll Tora Derkert följande sammanfattning i Borås Konstmuseum: "Jag har den senaste tiden gjort två intressanta bekantskaper. Den ena är filosofen Emmanuel Lévinas, den andra är författaren Herman Hesse. Båda talar om vikten att få syn på det där vi av olika skäl inte vill se. Jag kom på att dessa tankegångar passar väl in på de utställningar som öppnas här i Borås idag med Siri Derkerts verk. Lévinas verkade i Paris under 1900-talet. Som ung flydde han från Litauen till Frankrike. Han beskriver bland annat vikten av att få syn på och lyssna till det Andra, det som är väsensskilt från mig själv. Att inte ta för givet att man alltid förstår den Andre och vet vem han är. Att inte tro att han är den Samme som man själv, eller de föreställningar man skapat sig om honom. Att intresserat verkligen lyssna till och se den Andre. Jag tänker att inför denna utställning, som visar en annan sida av Siris konst än den vi är vana att se, har vi nytta av detta synsätt. Siri själv var redan då en Annan, kom som kvinnlig modernist från Paris till Stockholm och visade dessa saker i Sverige. På Liljevalchs utställning 1921 visades de tavlor från 10-talet som vi nu kan se här. Kritiken gjorde ner henne totalt, liksom de gjorde med andra kvinnliga konstnärer vid denna tid. Hon var inte det Samma, som kritikerna förväntade sig, och de ville inte se det Andra. Också kläderna hon ritade visade sig vara väl egensinniga här i Sverige, och Birgittaskolan som lanserade dem, var nog också före sin tid. Den gick i konkurs. I vår tid minns vi mest Siri som kvinnosakskvinnan på barrikaderna, som hötte med näven och sa att flickor skulle utbilda sig till något vettigt och inte göra sig söta för männen. Som stred för miljön och skapade politiska offentliga verk. Vi kan också behöva få syn på den Andra, som visar sig här i Borås nu, både med sina 10-talstavlor och sina modeteckningar från samma tid. Herman Hesse skrev Stäppvargen 1927. De flesta har läst den när de var unga, och säger att den varit viktig för dem, jag har inte läst den förrän nu. Hesse skriver om hur vi stelnar i fördomar om oss själva. Hur vi tror att vi är fast formade på vissa bestämda sätt. Vi glömmer bort det vi en gång var. Vi har svårt att se de möjligheter vi har, bara vi är beredda att ta emot vad andra ger. Han skriver om våra olika rum vi kan gå in i och upptäcka nya sidor hos oss själva, om vi bara vågar. Dessa sidor som Siri får möjlighet att visa här, är sådana andra rum hos henne. Konstnärer har också privilegiet att visa oss på våra andra rum, att få syn på sidor vi inte visste om, om vi bara vågar ta emot det de har att ge. " Anförande av Tora Derkert på Borås Textilmuseum den 10 november 2001: "Jag tänker nu berätta om Siri utifrån minnen jag har av henne från 50- och 60-talen. Här, där man visar hennes kläder uppsydda i nutid, utifrån hennes modeteckningar från 10-talet, passar det bra att berätta om Siri som jag upplevde henne i levande livet. Jag var hennes äldsta barnbarn och var mycket tillsammans med henne när jag var barn. Det sägs att hon inte ville tala om sin tid i Paris och Italien. Det gjorde nog inte offentligt, men för sitt barnbarn berättade hon gärna om Valle i Paris och hur roligt de hade tillsammans och om sakerna han gav henne. Dessa saker och smycken som jag plockade fram ur den gamla doktorsväskans inre och beundrade och bad henne berätta om. Det var ett skimmer över dessa ting och historierna som hörde ihop med dem och farfar Valle som en sagoprins som jag kunde se på gamla foton. Siri själv var också mycket klädmedveten, men på sitt eget dubbla sätt. Jag fick följa med henne till NK:s Franska, dvs högst upp i NK-huset, där vi hälsades välkomna av en mycket vänlig och emabel man, som gav mig en vacker sidenscarf varje gång. Där beskådade man det senaste i modevärlden på stiliga mannekänger. Jag fick också följa med henne till skräddaren som sydde hennes kläder. Där diskuterade hon häftigt med honom för att få honom att förstå att fickorna på kjolen hon skulle ha, måste vara mycket rymliga. Allt skulle få plats i dem. Också ett skissblock. Hon visste precis hur hon ville ha det. Jag ger er nu en minnesbild av hennes uppenbarelse, som exempel på denna dubbelhet. Hon var både flickaktig i sin uppenbarelse och en hårt arbetande kvinna på samma gång. Sitt långa vitblonda hår hade hon slarvigt uppsatt i en lös knut, hophållen av ett tunt band i en rosett. På detta en svart mansbasker. En crepe-de-chine-blus, grå på utsidan och vit på insidan (eller tvärtom, olika olika gånger), plisserad, med liten gosskrage. Kragen hophållen av åter en slarvigt knuten rosett under hakan. Svart eller röd. Till detta ett par ganska vida svarta läderbyxor med stora fickor. Träskor. En säregen blandning av elegans och arbetsdress. I Paris, då det begav sig, var hon mycket intresserad av modet. Det kan man utläsa av brev hem, som finns bevarade från den tiden. Hon hade oftast ont om pengar och bad att familjen skulle skicka henne så mycket de kunde avvara (vilket tydligen ofta inte blev så mycket). Hon beskriver i breven vad hon kan köpa till sina systrar för dessa pengar. Pälsar, festklänningar, spetsar m m. Här får vi nu möjlighet att se en del av Siris egna visioner från den tiden uppsydda med stor kunskap och engagemang. Det är fantastiskt roligt att detta kunnat bli verklighet och jag tackar alla, ingen nämnd och ingen glömd för era insatser i detta intressanta och mycket spännande projekt."